Att bli storebror.

Bernhard har ju längtat efter ett syskon och sen han fick veta att vi var gravida så har han blivit mer och mer ivrig på dagen då Pyret är här. Och vi har ju förstått att han trodde det skulle komma ut en liten person som kunde krypa, leka och äta riktig mat. Hur vi än försökt förklara så har han fortsatt säga samma sak. Så det första mötet och tiden efter kunde gå hur som helst. Och under det första mötet gav han lillasyster lite tid och uppmärksamhet, men det var nog för overkligt för honom för att han skulle ta sig till henne helt och hållet. Så vi lät honom göra sin grej, vilket blev en blandning av att titta på henne, kolla runt bland allt på BB och att umgås med mig, sin pappa och sin farmor. Så de första mötet var perfekt.

Första mötet mellan storebror och lillasyster

2020-02-07

Och nu har det snart gått 3 veckor sen hon kom till världen och varje dag frågar han efter bebisen. Varje dag vill han pussa på henne - hon får SÅ mycket pussar av sin storebror. Varje dag pratar vi om hur mycket vi älskar henne och hur mycket hon älskar oss. Och hittills har han inte blivit störd av henne på nätterna och det funkar för honom att han är på förskolan tisdag, onsdag och torsdag mellan 10 och 15. Det enda som han nämnt som gripit tag i mitt mammahjärta är att han tycker att jag bara är med bebisen hela tiden, vilket är svårt att förklara för honom. Så jag är extra noga med att vara super närvarande när vi leker, spelar spel, går på promenader (osv), jag berömmer honom ofta och mycket plus att jag stjäl varje kram jag kan få (han är inte speciellt kramig av sig).

Bernhard är verkligen en underbar storebror och det ska bli så kul att följa deras resa som syskon.

Att bli storebror.

Bernhard har ju längtat efter ett syskon och sen han fick veta att vi var gravida så har han blivit mer och mer ivrig på dagen då Pyret är här. Och vi har ju förstått att han trodde det skulle komma ut en liten person som kunde krypa, leka och äta riktig mat. Hur vi än försökt förklara så har han fortsatt säga samma sak. Så det första mötet och tiden efter kunde gå hur som helst. Och under det första mötet gav han lillasyster lite tid och uppmärksamhet, men det var nog för overkligt för honom för att han skulle ta sig till henne helt och hållet. Så vi lät honom göra sin grej, vilket blev en blandning av att titta på henne, kolla runt bland allt på BB och att umgås med mig, sin pappa och sin farmor. Så de första mötet var perfekt.

Första mötet mellan storebror och lillasyster

2020-02-07

Och nu har det snart gått 3 veckor sen hon kom till världen och varje dag frågar han efter bebisen. Varje dag vill han pussa på henne - hon får SÅ mycket pussar av sin storebror. Varje dag pratar vi om hur mycket vi älskar henne och hur mycket hon älskar oss. Och hittills har han inte blivit störd av henne på nätterna och det funkar för honom att han är på förskolan tisdag, onsdag och torsdag mellan 10 och 15. Det enda som han nämnt som gripit tag i mitt mammahjärta är att han tycker att jag bara är med bebisen hela tiden, vilket är svårt att förklara för honom. Så jag är extra noga med att vara super närvarande när vi leker, spelar spel, går på promenader (osv), jag berömmer honom ofta och mycket plus att jag stjäl varje kram jag kan få (han är inte speciellt kramig av sig).

Bernhard är verkligen en underbar storebror och det ska bli så kul att följa deras resa som syskon.

När lillan kom till världen.

När vi fick Bernhard så fick jag ett planerat kejsarsnitt, som tog kanske 1 timme från de att vi kom in i operationssalen till jag låg på post op (heter det så?) och ytterligare någon timme senare var jag på BB tillsammans med Jeppe och Bernhard. Så totalt kanske 2 timmar och visst hade jag ont efteråt, speciellt de dagar vi var kvar på BB men överlag så gick allt snabbt och de var inte alltför smärtsamt. Och nu med lillan så fick jag också ett planerat kejsarsnitt, vilket lugnande mig då jag kände att jag hade koll då allt gick så bra med Bernhard. Många tror att man väljer kejsarsnitt för att det är enkelt, men de är inte sant för mig. För mig var det att välja mellan pest eller kolera då min rädsla är smärta och att tappa kontrollen helt, och då känns ett snitt som den vägen då jag har mest kontroll men smärtan går inte att undvika. Men ett kejsarsnitt ser inte lika ut för alla eller varje gång, vilket jag fick erfara den här gången. Jag har inte fått operationsberättelsen än, så de kan vara så att vissa saker inte stämmer helt eller att jag missat något - men jag skriver från minnet och känslan. Vi kom till Lund vid 07:10 och fick veta att runt 10 skulle det vara vår tur, men då de blev nått/några akuta kejsarsnitt så blev vår nya tid 14.00. Så vi låg inne på rummet och bara sov och tog det lugnt ett par timmar, vilket var extra skönt då jag någon dag innan åkt på en förkylning och en hosta.

Vi två innan kejsarsnittet 

Väl inne i operationssalen så skulle jag få min ryggmärgsbedövning, vilket gick som en dans på rosor med Bernhard och jag kände ingenting. Men den här gången var det helt annorlunda och de gjorde ont så jag rörde mig och de fick göras om. När jag sen lagt mig ner och de börjat rengöra min mage så kom rädslan för att känna smärtan när de skär i mig, vilket jag inte behövde oroa mig för. Men däremot tog det ca 1 timme att få upp de gamla snittet och det slutade med att de tog in en person till som fick hjälpa till. Och då började tankarna snurra och jag kände hur kontrollen försvann. När snittet väl var öppet så ville inte lillan släppa taget och komma ut så de slet och drog så mycket i mig så det kändes som att de la sig på mig och jag började hulka. Hur länge de höll på med det, har jag ingen aning om men de kändes som en bra stund. Sen kom lillan ut och lyckan var total - jag fick pussa på henne lite innan Jeppe fick följa med och klippa navelsträngen. Sen kom de tillbaka och jag fick henne på bröstkorgen, men de blev inte långvarigt då ett illamående föll över mig. Vilket var samma sak med Bernhard. Dock så försvann det inte den här gången. För när de tog ut lillan så hade något gått sönder och jag hade börjat blöda, vilket de försökte stoppa. Så under 1.5 timme jobbade de för att stoppa blödningen samt sy ihop mig igen. Och under den 1.5 timmen så fick jag bland annat ett hb på 75 så jag fick en påse blod och jag fick en temp på 35. Under den 1.5 timmen hände allt som jag är rädd för och jag tappade ALL kontroll - både över de jag trodde jag hade koll på sen förra kejsarsnittet samt kontroll över nuet. Och då när känslan att vilja spy och jag skakar som en tok samtidigt då är det skönt med en narkossjuksköterska som hade koll. Och då menar jag koll på min ångestproblematik som står med i planeringen så att hon kan möta mig i allt som sker - att få mig att känna mig sedd och inte ensam. Att kunna förklara och försöka underlätta så gott som det går. Med Bernhard tog allt från start till att jag kom tillbaka rummet kanske 2 timmar, men med lillan tog allt ca 4.5 timme.

Jag på post op - helt mörbultad. 

De följande 2 dagarna på BB bestod av ett lågt hb och mycke smärta, så jag fick en påse järn och en påse blod samt ett otroligt fint stöd från personalen och min älskade Jeppe. Och efter 2 dagar så kunde jag gå, även om det gick långsamt. Och att jag kunde gå och kunde gå på toa gjorde att jag lämnade BB efter 48 timmar. Min barnmorska frågade om jag inte skulle stanna en dag till, men jag ville hem till Bernhard och jag kände mig trygg hemma hos min svärmor.

Lillan med sin första nalle, som Bernhard har döpt till Ruben. Tog en liknande bild på Bernhard med sin första nalle.