Sanning nr 7 - varför började jag fotografera?

 {Hur kom det sig att du började fotografera och när?}

Jag började få upp ett intresse för fotografering när jag gick på gymnasiet (om jag minns rätt - sämsta minnet). Så jag tog en fotokurs när man hade lite eget val på gymnasiet (har man det idag?) där man hade en riktig old school kamera och där man sen fick framkalla bilderna på egenhand, genom att först gå in ett mörkerrum. Riktigt old school och jag lärde mig massor. 

Men att ha råd med en kamera och hålla i kunskaperna man fick på den kursen och samtidigt utvecklas var inte min verklighet. Utan det blev ett stort glapp där emellan där jag bara fotograferade massor med mobilen. Men många sa ofta att mina bilder var så bra, trots att dom var tagna med mobilen.

Sen fick jag en kamera i present år 2013 och då tog det verkligen fart för min del - då började jag försöka komma tillbaka till allt jag lärt mig innan och utvecklas. Och nu på slutet har jag även börjat intressera mig för att leka med bildens färger. 

Och hur det kom sig att jag fick ett intresse för att fotografera vet jag inte heller - jag minns verkligen inte. Jag är en kreativ person som älskar att pyssla och jag har verkligen fastnat för att skriva (bloggen) och ta bilder. Och sen älskade jag (och älskar än idag) att fånga det jag ser på bild - eller rättare sagt, fånga det jag ser såsom jag ser det på bild. Jag hade nog varit SÄMST på att ta en gruppbild, ett skolfoto. För jag behöver att det är jag som fångar ögonblicket såsom jag ser det på bild och ett skolfoto där sitter alla bara och tittar rätt in i kameran. Utan min grej är som bilden här nedanför - en bild jag tog förra helgen på lilla Majken och mamma Malin. Det var i stunden och ögonblicket var förbi på en sekund. Men jag lyckades fånga den sekunden och precis såsom jag såg det. 

 

Sanning nr 6 - mannen i mitt liv ♡

Jag fick in några frågor från en anonymläsare i kategorin "Sanning eller konsekvens" och jag tänkte att jag ska börja svara på en av dom.

{Hur visste du att Jeppe var mannen i ditt liv?}

Första gången vi sågs var över en helg och med risk för att låta väldigt cheesy så kände jag ganska så direkt hur rätt han var för mig. Ja menar, att träffa en person för första gången och att det känns så enkelt och rätt. Att kunna vara den man är och känna att personen mitt emot en tycker om en för att man är den man är. Jag blev så tagen och glad i Jeppe för han var så spännande, just för att vi var så lika samtidigt som vi inte var det. Han fick mig att känna mig trygg samtidigt som jag direkt förstod att det skulle komma utmaningar. 

Och vi har haft det så fint samtidigt som det har funnits utmaningar. Vi har haft och har det normala, men sen har vi haft ytterligheter. Ena sidan där allt varit så fint att det varit magiskt till andra sidan där det det varit så trassligt att det nästa varit overkligt. Men sen vi kom till Dalarna är det mer balans där det är normalt, där det är fint och ibland något trassel, men aldrig så stort att det känns overkligt. Men hur stora växlarna än varit så har vi alltid valt varandra, han har alltid valt mig. Och jag kommer alltid att välja honom 

Så hur visste jag? Jo för att han är den han är och han fick och får mig att känna mig perfekt genom att bara vara den jag är. Kanske inte är det svaret du som ställde frågan ville ha, du kanske ville ha något mer rakt svar. Men med kärleken är det bergochdalbana, upp och ner och inget rakt. Samtidigt som allt är så rakt, enkelt och självklart. 

♡ Dagen då vi sa ja till varandra och jag hade en liten Bernhard i min mage ♡

Sanning nr 5 - fler barn eller inte?

 
När jag var gravid med Bernhard kunde jag inte alls tänka mig att vara gravid fler gånger, men nu när han är här så önskar jag absolut att vi kan bli gravida igen. Så när det gäller syskon till Bernhard så är det något jag och Jeppe pratat om. Men det är ju ingenting som är självklart bara för att vi fått ett barn. 
 
Vi har tre embryon i frysen på RMC i Malmö, som är precis som Bernhard - dag 5, blastocyst och jätte fina. Så den biten har vi klar, men det finns ingen garanti för att det fäster och vill stanna kvar. Men vi ska absolut prova att få ett syskon, och vi har bestämt när vi tänker att det ska ske. Och vi har även pratat med våran läkare om det, så dom vet hur vi tänker kring allt. 
 
Bernhard som 5 dagars blastocyst och Bernhard efter 5 månader i magen. 
 
Nu finns det inga fler sanningar och 1 konsekvens kvar.
Så om ni gillar den här kategorin, då får ni gå in här och lägga till några fler. 
Och ni kan gå crazy om ni vill - bara kul med lite annorlunda sanningar eller konsekvenser.  
Powered by Jasper Roberts - Blog