Vi med barn.

För typ 1 vecka sen så bestämde jag mig för att börja resan med att börja byta bloggportal - det är ingenting som sker på en sekund. Jag vill lära mig grunderna och få lite ordning där inne innan jag byter helt, men framför allt så vill jag se att jag verkligen får med mig alla inlägg här från blogg.se
 
Och jag har bestämt mig för att byta då jag vill blogga på en portal som har en inriktning - charmen med blogg.se är att alla passar in. Du kan hitta en blogg om allt från träning till mode till att vara mamma till att leva med psykisk ohälsa. Men jag känner att det vore roligt med en inriktning, så jag har bestämt mig för portalen 
 
 
LillaHell började som en blogg om mig, men idag är det mer av en familjeblogg med inslag av inlägg om mig, så därför känns som att jag kommer passa in på den här portalen. Och mitt sällskap blir massor av grymma bloggare, bland annat Paula Uribe och Gabriella Joss. Så när det är dags så säger jag till, så kan ni som vill hänga med mig dit. 
 

Krock med älg.

I lördags efter skidbacken så följde min mamma, min syster och mina syskonbarn med hem till oss. Efter någon timme skulle vi alla köra in mot stan - min syster åkte någon minut innan oss andra. Jag hoppade in brevid mamma och Jeppe och Bernhard tog vår bil bakom oss.
 
Efter en stund så börjar bilarna framför oss dra på varningsblickers och bromsa in. Efter någon minut så ser vi en älg som ligger död och då säger min mamma "hoppas att det inte är din syster". Efter ytterligare någon minut så ser vi registreringsnumret på bilen som smällt och det är min systers bil.
 
 
Jag hoppar ur vår bil, springer fram - det var två män som hade stannat och ringt 112. När jag kommer fram så säger jag bara "jag är anhörig" så då släpps jag fram. Jag ser min syster i chock, min systerdotter sitter vaken bak och min systerson sitter och sover. Och jag kollade rätt snabbt att han verkligen sov då han såg så lugn ut - det var fruktansvärt att behöva kolla att bröstkorgen rörde sig. Älgen hade smällt sönder rutan fram på passagerarsidan och sen studsat och smällt rutan bakom min systerdotter. 
 
Brandmän, poliser och ambulanspersonal kommer till platsen och alla påtalar vilken tur dem haft och att dem borde köpa trisslotter. Och tittar man på bilen så förstår man vad dem menar - det var inte långt ifrån att rutan fram smällt på min storasyster och min systerdotter kunde lika gärna fått världens glasbit i huvudet.
 
 
Och återigen så påminde livet oss om att vara närvarande och vara tacksamma för här och nu.
Att se till vad som är viktigt och ta hand om varandra 

Slet mitt hår och undrade "VARFÖR?"

I lördags var vi iväg till en skidbacke som vi har 5 minuter från där vi bor - planen var att Jeppe skulle åka lite sitski och Bernhard skulle få testa skidor. Och Jeppe åkte sitski och Bernhard testade skidor, dock tröttnade Bernie efter ca 30 minuter. Tänkte jag skulle visa er några bilder från den stunden då Bernhard var okej med att ha pjäxor och skidor, för resten av tiden var skrik och panik. Som ni ser på bilderna så har vi till och med lockat med en liten napp. Och jag stod där och slet mitt hår och frågade mig själv
 
"VARFÖR gör man det här?"
 
 
 
 
 
Och innan vi la ner det för den här gången, så försökte även Jeppe hjälpa honom.
Världens finaste och bästa pappa. 
 
 
 
Jag vet att det krävs övning och det blir nog ännu lättare om jag drar på mig pjäxor och skidor men just där och då när svetten rann, Bernhard grät och orken började försvinna så undrade jag hur alla andra gjort för att få sina små att åka skidor. Eller rättare sagt, att få sina små att ens gilla pjäxor och skidor på fötterna.
 
Någon som har ett tips till oss inför nästa gång? 

Powered by Jasper Roberts - Blog