10 saker som triggar igång emetofobi.

I förra veckan skrev jag ett inlägg där jag berättade om min emetofobi, vilket kortfattat innebär en rädsla och ångest inför att må illa och kräkas samt se andra må illa och kräkas. Och för er som inte lider av den här fobin - här har ni en lista över vad som triggar igång den för någon som lider av den.  
 
- 10 saker som triggar igång emetofobi - 
 
1. När någon säga "jag har ont i magen"
2. Att inte ha med sig handsprit
3. Om någon är blek i ansiktet och ser hängig ut
4. Om någon börjar prata om att någon i deras liv haft magsjukan
5. Att sitta på en buss/ett tåg/ett plan/i en hiss under vinterhalvåret
6. Att höra om magsjukan via tv eller tidningen 
7. Att se något på gatan som ser ut som en spya
8. Att glömma och öppna en dörr genom att ta handtaget istället för att använda armbågen
9. Att inte få tvätta händerna noggrant
 
Men det absolut värsta 
 
10. Om någon kräks 
 
 
Klicka på bilden för att komma till källan
 
Någon annan som känner igen sig? 
Lämna gärna en kommentar och fyll på listan om jag glömt något. 
Anonym

Känner igen!! Kan du inte dela med dig vad du fick nytta av efter kbt terapi?

Svar: I ett inlägg eller bara som svar här ?
Lillahell

Eleni

Precis så är det 🙉🙈

Svar: Det är galet hur den funkar 😷
Lillahell

Milla

Här är ännu en kräkfobiker
Fler punkter jag kommer på:
- när man själv mår illa/känner sig orolig i magen
- prata om och använda orden kräkas, vinterkräksjukan osv.
- befinna sig nära barngrupper (typ dagis), t.ex. möta på gatan, sitta nära på bussen osv.

Svar: Ah mycke sant 😷
Lillahell

Becca

Samma fobi här. Med två barn är ångestnivån hög oftast tyvärr. Går också i kbt för fobin men kommer aldrig kunna leva utan en del av mina sk säkerhetsbeteenden.

Så skönt att veta att man inte är ensam om denna hemska fobi. I många år trodde jag det men efter att jag började i kbt och vågade börja googla på ämnet, kunde inte ens skriva orden förr, förstod jag att vi var fler.

Svar: Hej! Tack för att du delar med dig :) och va skönt att du får KBT, tycker du att det hjälper?
Efter responsen så har jag valt att starta en hemliggrupp på Facebook som jag kallar emetofobi. Om du är intresserad.
Lillahell

Becca

Jo, kbt har hjälpt mig att hitta ett annat tänk kring allt. Förr kopplade jag precis allt till magsjuka. Minsta bubbel i magen kunde ju inte va något annat en fläck på gatan måste ju va kräk osv osv. Nu lever jag lite friare, eller vad man ska säga. Jag kan äta ute, oftast, jag stålsätter mig och låter äldsta barnet ha vänner hemma och så. Men att helt släppa kontroll över handtvätt och att byta barnens kläder efter skola och dagis kommer jag nog aldrig klara. Till de tvingar mig att låta bli att styra : )

Tack för inbjudan, ska fundera. Jag var medlem i två grupper på facebook för några år sen och då blev det till slut bara jobbigt så jag gick ur. Men jag tycker samtidigt det är skönt att känna att man inte är själv om detta helvete.

Hoppas ni är färdiga med eländet nu och att ni får må bra.

Svar: Ja vissa saker sitter kvar, tills någon säger stopp :) samma här 🖐
Ingen erfarenhet av facebookgruppen, starta min fb idag. Gjorde det för att samla alla som vill ta sig vidare :)

Det går åt rätt håll, sakta men säkert 🌸
Lillahell

Sandra Rosén Dahlgren

O ja, känner verkligen igen mig! Har jobbat bort en del utav ångesten och rädslan, Men den är fortfarande stark. För några år sen, satt jag på tunnelbanan hem från en utekväll. Och så kom det en tjej som antagligen hade druckit för mycket och började.. ja ni vet vad. Innan jag hann tänka hade jag flugit upp från sätet och va typ så långt bort i vagnen jag kunde och det är inte första gången jag reagerat så... Det är en stark initiativ känsla som styr mig i såna situationer..

Svar: Ja fly är jag expert på :)
Lillahell

Elin Magnell

Det är bra att veta för oss som inte har den fobin men har vänner eller folk i omgivningen som har det!




Följ gärna min blogg där jag är helt öppen om min psykiska ohälsa, självskadande och mina upplevelser i livet!
nouw.com/elinsofiemagnell

Agnes

Åh, jag känner så igen mig. Tror det startade någon gång när jag var liten och min lillebror alltid var åksjuk och jag alltid fick höra "jag mår illa", vilket alltid efterföljdes av en spya. Usch.

Paniken jag hade när jag för två år sedan skulle börja med cellgifter. Det absolut värsta jag kunde tänka mig. Inte bara att "jag kommer må illa och kräkas" (vilket jag faktiskt inte gjorde så ofta, mest bara mådde illa) men framförallt att jag såg framför mig hur jag skulle bli insatt i ett stort rum med folk som bara spydde och spydde. Som tur var är det ju inte så det är. Har inte sett någon spy där på snart två år. Men usch. Mådde illa av tanken att behöva åka dit enbart pga det det första.

Har typ 1000 andra historier om där jag verkligen fått panik-känslor kring detta, men jag tror jag ska lämna det här, haha. Jag känner i alla fall VERKLIGEN igen mig i det du skriver!

Svar: Tack för att du vill dela med dig av din historia. Och vilken kämpe du är 🌸 Hur mår du idag? Är du fri från cancer?
Lillahell