Mitt 2016.

Nu är snart 2016 förbi, vilket innebär att min resa genom "mitt 2016" har kommit till sitt slut. Och det som var målet var att skapa mening i det lilla som i det stora. Och att se till mig själv och mina egna behov. 
 
 
Varje månad har jag på olika sätt jobbat mot mitt mål - det har varit allt från att jag varje dag har kört yoga, varje dag har mediterat till att varje dag vara noga med att sätta punkt och att visualisera. Så det jag ville med varje månad var att skapa mening i allt och att sätta mig själv och mina egna behov i centrum. 
 
Hur har det gått? Har allt en mening? Sätter jag mig själv och mina egna behov i centrum?
 
Jag har nog inte nått målet såsom jag trodde att målet skulle se ut - jag såg framför mig hur jag skulle vara så där lugn och balanserad den 31 december. Att jag skulle vara så där vis och mogen och ha växt massor av all ny kunskap om mig själv. 
 
Visst ser jag lättare meningen i saker och ting. Och jag sätter mig själv i centrum mer, men många gånger på fel sätt. Och det beror på att jag inte har haft kontroll över mina tankar, för om jag skulle ha kontroll över mina tankar så skulle jag ha mer koll och vara mer närvarande. 
 
Så 2016, mitt 2016, har fått mig att inse att MYCKET grundar sig i mina tankar. Det jag vill och önskar och drömmer om är att få mer koll på hur jag tänker. För tanken skapar känslan som sen skapar handlingen. Så det tar jag med mig in i 2017 och inför min vision som har sitt mål i oktober 2017. 

Det blev som en fasad.

Måste få det här sagt, innan 2016 är förbi. Lätta hjärtat och berätta om något som legat där i tanken i några dagar.
 
Efter min första månad med WOS så bestämde jag mig direkt för att ta bort alla tidigare inlägg under kategorin "träning efter graviditeten", för det kändes som att det är först NU som jag klivit in och gjort det här till 100%. Innan var det inte ens halvhjärtat, utan det började med tanken att köra 110% där i januari 2016 men det blev bara mindre och mindre tills det till slut bara var som en fasad. En fasad för mig själv som jag då även lämnade här och till resten av min omvärld - en bild som inte stämde överens med verkligheten. 
 
Ni kunde säkert ana det redan vid familjebilderna från i somras - jag valde en vit tröja för att jag inte såg verkligheten. Vitt visar ju allt ocensurerat. När jag såg bilderna så ville jag inte fullt ut se verkligheten, men jag kunde ana. 
 
Det har varit som en stor lögn och att jag ljög och lurade mig själv hela tiden. Sen såg jag bilden på mig själv klädd i helsvart på min lillebrors överraskningsfest och då gick det inte längre. Fasaden gick inte att hålla uppe och jag kunde inte lura mig själv nå mer. Svart är en färg som får en att se mindre ut, men inte ens då - utan jag var verkligen stor. 
 
Jag var lika stor i november 2016 som i januari 2016 och det var då jag och Jeppe fick vårt ryck med att köra WOS. Jeppe sa att vi kunde dra igång 1 januari, men jag ville inte kliva in i det nya året och känna som jag gjorde. Och det hände mer på 30 dagar än vad som hänt under hela året, och det var då det slog mig igen vilken fasad jag hållt uppe för mig själv och omvärlden. 
 
Har inte varit min mening att lura er/hålla upp en fasad/ljuga utan jag har bara lurat mig själv. Men det är slut med det nu! Resan har börjat på riktigt och det ska bli spännande att se vad månad nr 2 kommer ge för resultat. Så jag hoppas ni kan förlåta mig, såsom jag förlåtit mig själv. 
 
November och december 2016
Powered by Jasper Roberts - Blog