Att rida ut en storm.

Alla har vi våra olika stormar i livet som vi måste rida ut. Allas stormar ser olika ut, och det enda som är gemensamt, som gör att man vet att det är en storm, är att man vet inte när det tar slut. Man vet när det började och man vet hur det känns nu, men man har ingen aning när det är över. Och det är väl det som gör det så jobbigt, så där innerligt jobbigt - att man inte vet när det hela kommer ha blåst förbi.

Det enda jag kan säga är att allt som är värt något här i livet, är värt att kämpa för. Så det är värt att stå kvar i stormen och vänta ut den. Och är du personen som står brevid någon som är mitt uppe i en storm, så är det värt att stå kvar om personen är någon du älskar. 

Så det är väl det som jag vill säga, om man slår ihop allt: vare sig du är personen i stormen eller personen brevid - va inte rädd för lite turbulens här i livet och våga stå kvar. Va lite nyfiken, för du vet aldrig vad som kommer. Efter regn kommer sol. Efter storm kommer lugn.  
 


Efter regn kommer sol. Efter storm kommer lugn.

Bit för bit.

Jag är fortfarande väldigt kluven när de kommer till personalekonomi kursen - jag vill lära mig och det är intressant, men grundkalkyleringen är svår. Trodde jag var helt dum i huvudet när vi börja med den delen av kursen och jag såg framför mig hur jag skulle missslyckas totalt med allt. Sen fick jag tillbaka min första hemtenta i kursen igår - hemtentan i personalledning och jag fick 5 av max 6 poäng på den. Så personalledningsdelen har jag förstått och klarat av.
 
... andas in, andas ut ...
 
Planen från och med nu är att ta de bit för bit hela kursen igenom och ta det tenta för tenta. Och när själva hemtentan i kalkylering kommer så får jag ta den "jag kan ingenting" paniken då och när paniken lagt sig får jag se till att bara klara av det.
 
 
 
 
 
 
 

Växte lite till.

Sällan jag bloggar från mobilen just för att de inte går att fixa med bilder och text som jag vill, men idag är de för underbart väder för att sitta inomhus. Så idag bloggar jag från mobilen - sitter vid vattnet och får massa luft under vingarna.

Och de jag vill minnas genom detta inlägg är hur jag igår kände min kärlek växa lite till för min Jesper. De är som vanligt svårt att förklara med ord och allt jag kan få fram är detta: älskar de vi haft, de vi har och de som komma skall.

Powered by Jasper Roberts - Blog