Furuviksparken 🐫

Förra helgen så hade vi besök från Skåne - det var Bernhards farmor och kusin Nea. Så på lördagen åkte vi till Furuviksparken, vilket var ett riktigt äventyr. Det började med att hela himlen öppnade sig bara några mil innan vi kom fram, så vi började med att äta lunch när vi kom in på området. 

 
När det hade slutat regna så kunde vi börja upptäcka parken, och vi började med alla djuren. Bland annat åkte vi en tunna genom amazonfloden och där fick vi se några flamingos. Sen tog vi en promenad bort till kamelerna. Och där emellan var det allt från en orangutang till kängurus. 
 
 
Efter det blev det tivoli där vi köpte glass och Bernhard fick smaka sin första mjukglass - vilket han älskade. 
 
 
Dagen avslutades i vattenlandet.
 
 
En super kul dag ! Det enda som blev en konflikt för mig är det här med att djuren inte är i det fria och i sitt land i sin miljö. Det kändes lite konstigt i magen att stå där och titta på dem, för nästan direkt slog tankarna mig. Är det här verkligen ok? Mår djuren bra? Har vi inte kommit så långt i världen att sånt här känns fel?

Det lilla ❤️

Det här året på morsdag så gjorde Jeppe det gulligaste, och jag har ju helt glömt att berätta det för er. Och det var det enkla, det lilla, som var så fint och som betydde så mycket så jag kan inte ta ner det. 

Det bara hände.

Bernhard har varit sjuk en del sen han börja på dagis, såsom det är för många, så det att sova i sitt eget rum har i perioder inte varit aktuellt. Sist jag skrev om det var i slutet på mars, och då hade vi flyttat in hans säng i hans rum. Men nu hade vi en lite friskare start på juni måndag (*peppar peppar ta i trä*), och då bara hände det. Vi la honom i hans säng i sitt rum och då sov han där hela nätterna - från 19 på kvällen till 7 på morgonen. 

 
Och precis där i början så slog det mig, att det är ju så häftigt. Att jag och Jeppe tillsammans har fått Bernhard att bli så trygg så att han klarar av att sova i sin säng i sitt rum. Hur vi gjorde har jag ingen aning om, utöver att vi låtit det ta sin tid. Men det är ju så häftigt att vår lilla Bernhard numera är så stor att det momentet inte är ett problem. 
Powered by Jasper Roberts - Blog